11 thoughts on “Läsvärt!

  1. Det var en klockren beskrivning. Kände igen alltihop. Det var hösten 2009 och fortfarande när vissa jobb kommer på tal känns det som nattsvart mörker. Kram till dig.

  2. Det var en mycket tankeväckande text…
    Kanske jag gjorde rätt som både lät sjukskriva mig och var ledig på egen tid i somras då jag mådde som sämst efter skilsmässan… inte riktigt samma sak som utbränd men då man inte orkar då orkar man inte och då måste kroppen få vila.

  3. vilken skrämmande läsning!! på flera sätt!

    kanske det är bättre för dig att börja igen på halvtid – när du känner dig redo, så att du inte går tillbaka för tidigt.

    Kram!

  4. Skrämmande läsning och jag känner igen kollegor som ”gått in i väggen” i beskrivningen. När jag sagt Nej, genom åren till saker och ting eller att inte jobba över (exceptionellt mycket) eller ta på mig mera så hur har jag uppfattats som…jo grinkärring. Då var jag ca 35 och ingen kärring nu är jag över 60 och nära pensionen och numera kallar mig ingen grinkärring…kanske för att jag är kärring nu på ”riktigt” men lika grinig som förr att göra det jag gör bra och inom arbetstid. Eller har man kanske ”någonstans” fattat grejen att kunna säga nej – både bland kollegor, chefer och hos arbetsgivare. Hos oss är det väldigt många som brakade igenom för ett par år sedan.

    Nu när jag säger nej och säger att ingen kommer att tacka mig för att jag sliter ut mig så ler man liksom litet snett och säger så sant så…

    Jag är dock skrämd över den ”nya generationen” som är ”uppkopplad” jämt och ständigt på att svara på e-post även under kvällstid och helger. Det kan inte hålla i längden heller. Någonstans ska gränsen gå mellan jobb och fritid. Det ska väl inte premieras att man jobbar dygnet runt! Farligt värre……detta anser jag ”fastän” jag jobbar med IT så jag är ingen ”gammal stöt” när det gäller ny teknik….men den nya tekniken/snabbheten är farlig om man inte själv sätter gränsen!

    Hoppas du tar dig ”upp ur gropen” och att du verkligen får hjälp med det och att återgå till ett ”normalt” jobb som inte sliter ut dig.

    Som jag sagt tidigare – var rädd om dig själv – det är ingen annan mer än du och din familj som tänker på det. Det har åtminstone mitt arbetsliv lärt mig – att det är bara jag själv som kan sätta gränser. Arbetsgivare/kollegor gör det inte!

    Gott slut och önskar det ett Gott ljust 2015!
    kram
    Gun

  5. Jag har läst den och känner igen mig i det mesta. Ett av problemen som jag ser med behandlingen är att de behandlar min depression inom företagsvården, men inte min utmattning. Där är jag hänvisad till hälsocentralen där det är svårt att få tid och där de studerar ett symptom i taget. Med stafettläkare blir det aldrig någon som tar ett helhetsgrepp. Så jag går här med infektion i kroppen och är ständigt trött, vad hjälper det då att depressionen är borta, jag kan ändå inte jobba… Usch, och fy! Men 2015 sk bli ett bättre år för oss båda, eller hur? Gott nytt år!

Va roligt att du vill lämna en kommentar :D

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s